Ge mig förnuftet tillbaka!

Tänk, egentligen, vad mycket man klarar av utan att knäckas.

Tänk, egentligen, vad lite det krävs för att knäckas...

Jag tror nog snart att jag bryter ihop. Att en tre-åring kunde vara så psykiskt tärande var något jag inte kunde gissat på förhand. Körigt, ok. Stressigt, javisst, men inte trodde jag man riskerade att mista förståndet.
För det är faktiskt så det känns när man balanserar på en mycket, mycket tunn lina med sitt humör. Att få ett nej till svar på varenda fråga man ställer är väl jobbigt i sig men att få det ackompanjerat av ett raseriutbrott a´la Mike Tyson samtidigt är på gränsen till omänskligt. Och det dåliga samvetet sen...när man skällt på sin son femtio gånger under en eftermiddag, ja då känns det som man är redo för buren.
Och vilka spår sätter det i honom? Kommer han att behöva gå i psykoterapi i femton år när han blir vuxen för att jag inte kunde bita ihop och räkna till tio(tusen)?

Men hur göra? Hur ska man göra för att lyckas hålla sig lugn när man får en smocka mitt i nyllet bara för att man inte ville att han skulle köra skruvmejseln i platt-tv:n? Eller när han vägrar att äta flera dagar i sträck, bara för att det inte är lördag och han inte får godis förrän då?(Det här med maten, förresten, är ett extra stressmoment som inte är av denna värld, alltså...)

Ja, jag har uppenbarligen inte svaret, och jag undrar vem som sitter inne med det. Just nu skulle jag belåna hur mycket som helst för att bli varse denna hejdlöst åtråvärda kunskap.

Läste, förresten, att (delar av) alliansen vill införa en extra karensdag och även göra ytterligare försämringar vid långtidssjukskrivningar..."Vi vill inte jaga de sjuka..." säger Sheriffen av Nottingham, eller förlåt, Anders Borg med kluven tunga. Jaja, jag slutar aldrig att förundras...

Drömmer jag, eller?

Jag hade lovat mig själv att nästa blogginlägg INTE skulle handla om miljön...men det sket sig på en gång. Är bara tvungen att skriva en liten kortis om G8-mötet.

Som överskriften antyder kom jag på mig själv med att tro att jag drömde när jag läste rapporten från det senaste G8-mötet.

För det första sa USA:s förhandlare nej till ALLA punkter och för det andra var det enda man kunde enas om "att vi måste vara försiktiga med våra koldioxidutsläpp".
Jag skriver det en gång till: DET ENDA MAN KUNDE ENAS OM VAR ATT VI MÅSTE VARA FÖRSIKTIGA MED VÅRA KOLDIOXIDUTSLÄPP!!
Alltså inte en enda konkret lösning på hur de stora ledarna i världen ska tackla detta A K U T A problem. Jag trodde vi var överrens för flera år sedan om "att vi måste vara försiktiga med våra koldioxidutsläpp", och så är DET det enda världens ledare år 2007 kan klämma ur sig. Detta är ta mig fan skamligt, ynkligt och samtidigt nära nog sinnesjukt!!
'
Hur ska världens alla medborgare, positivt, kunna påverka vårt klimat nåt nämnvärt när inte ledarna för densamma ens verkar kunna lägga manken till och bevisa att de är värda sin position eller sin feta lön.

Kan heller inte låta bli att återigen erinra mig om vad Reinfeldt sa för ett par veckor sedan, när han hyllade Bush för sitt ledarskap i klimatfrågan. Vilket jävla luftslott, alltså. Reinfeldt, nu får du vakna!!

Jag har försökt hålla mig relativt positiv till politikers förmåga att ta "de rätta" besluten men nu slänger jag nog snart in handduken och ger upp. Efter det här fiaskot undrar jag om de ens har någon hjärna eller om de bara är så maktkåta att de inte vågar ta några obekväma beslut med rädsla att förlora den så åtråvärda makten. Antagligen både och.